Toronto & Niagarafallen

The tree which moves some to tears of joy is in the eyes of others only a green thing that stands in the way. Some see nature all ridicule and deformity . . . and some scarce see nature at all. But to the eyes of the man of imagination, nature is imagination itself.

- William Blake

Jag gjorde misstaget att ställa mobilen på silent-mode (= vibrator) och när klockan ringde imorse så väcktes jag inte... lite synd, missade nämligen en lab under morgonen men fick veta rätt omgående att jag fortfarande kan lämna in mina labbuppgifter innan imorgon så det löser sig! Vad gör man då med den oförutsägbara fritiden man plötsligt har fått? Skriva om Toronto-getaway såklart!

Förförra helgen packade jag, Elin och Ullis väskorna (tjejerna imponerades med den pyttelilla ryggsäcken à 1kg som jag hade med mig - behöver man mer?) och körde ner i en finfin röd Chrysler till Ontario-provinsen. Det höll på att strula dagen innan då det visade sig att Avis krävde oss på internationella körkort men efter ett samtal från mig där jag förklarade deras egna företagspolicy om hur svenska körkort är giltiga i Kanada så löste det sig med ^^. 

 

  Det skulle bli en 5-timmars biltur och runt halvvägs stannade vi utanför Kingston för att spana in de kända Thousand Islands (ja dressingen kanske kommer härifrån?) och käka lite lunch. Två anmärkningsvärda saker hände vid lunchen: 1 - Jag beställde en Bud Light Lime och jädrar, bland de härligaste smakarna jag har varit med om hittils. 2 - En äldre man förlorade i stort sett medvetandet och ambulans och brandkår var där för att behålla honom vid liv. Det förstörde lunchstämningen lite grann såklart men som tur nog andades han fortfarande när han skulle föras till sjukhuset och kunde då till och med prata på egen hand som tydde på att han skulle klara sig. Jag fick senare höra att restaurangen väldigt nära på att ändra sin slogan till, "Eat your last meal with us, we'll see to it!".

För att skära ner på kostnaderna bodde vi hos min farbror + familj i Toronto. Det var väldigt kul för mig att få träffa dem igen efter så många år och särskilt att få hänga med kusinerna Gagan och Tarun. Tjejerna hade väldigt trevligt de med den kulturella upplevelsen av indisk gästfrihet och mat.

På lördag blev det en hel dag i Toronto!

CN Tower: Vi gjorde det tuffa med att lägga sig ansikte ner på glasgolvet. Jag tror att syreförsörjningen till hjärnan inte var optimal vid den höga höjden då när jag ser på bilderna nu fattar jag inte att jag ens vågade... Det skulle ta över 9 sekunder att falla ner till marken från den höjden, hur många tankar hinner man tänka på den tiden och vad tänker man på?

Ontario-provinsen är officiellt tvåspråkigt (Engelska och Franska) så till exempel står det Exit/Sortie på utfarterna längs motorvägen men ingen skulle påstå att Toronto-befolkningen verkligen kan franska. Gagan berättade att han endast kunde ordet Bonjour och då har han ändå läst franska i ca 10 år som alla andra elever i Kanada. Hemligheten var Google Translate / Yahoo Babelfish som översätter meningar online. Jag började reflektera över hur Québec lyckas hålla sin franska anda och tänker man efter så är det inte så konstigt. Québecs befolkning är lika stort som Sverige, det finns en Language Police som ser till att allt som skyltas i Montreal, skyltas på franska, och sen har jag träffat, på en månad, 85% fransman och 15% Québecare. Fransmännen håller nog språket vid liv här...

Dagen fortsatte med att Gagan tog oss till Toronto Park Islands, typ Hagaparken i Stockholm fast på en ö precis utanför Downtown. Vi tog färjan över och det var riktigt mysigt! Det roliga var att Gagan hade helt glömt bort att Park Islands fanns till vi stod uppe i CN Tower och jag pekade på ö:n och frågade, "What's that?"

Vid lunchtid bestämmer vi oss för att käka hamburgare och kulturkrock 1: Tjejerna beställer en hamburgare och får två feta köttbitar på sina hamburgare. Jag som var hungrig hade beställt två hamburgare innan och fått totalt fyra kollosala köttbitar på mina hamburgare. Hur beställer man då en hamburgare med en köttbit?

Ullis trodde inte sina ögon när hon såg mig trycka ner båda två. Vi bjöds dessutom på en härlig flygshow som vid vissa tillfällen innebar fighter planes några 50-meter ovanför våra huvuden. Högljutt som tusan och visst var man döv i ett bra tag efteråt.

Dagen avslutades på en av Torontos största Shopping Malls där jag hittade billiga gympaskor. Dessutom visade det sig att HM är ett lyxmärke här i Nordamerika och att Converse skor bara kostar någon hundralapp... Allt är verkligen tvärtom här borta!

På söndagen körde vi ner mot Niagarafallen men stannade längs vägen på Magnotta Winery som bjöd på en gratis entimmes tur och visning som täckte allt från vindruvor till färdig vinflaska i hyllan. Det blev totalt fyra spännande berättelser om Vitt och rött vin, mousserande och Ontarios absolut mest lyxiga Isvin (Ice Wine). Då trycker man ur saften ur frusna vindruvorna och sockerhalten är därmed väldigt mycket höga. Vi fick smaka på det och visst var det gott. Jag är ingen stor fan av desertvin allmänt men Ice Wine skulle jag definitivt kunna tänka mig ha i hyllan.

Nästa stopp blev runt 5-tiden (Indisk: sen lunch, Svensk: tidig middag/middag) i staden Niagara-On-The-Lake. Stan är känd som storproducent av vin i Ontario-provinsen med massor av vingårdar runtomkring. Visst var det mysigt!

Någon timme söderut låg staden Niagara Falls. Lite roligt att Ullis och Elin förväntade sig ett avlägsen och avskild från civilisation vattenfall och välkomnades av en mini-Las Vegas! Det var ju dock inte så konstigt när man tänker efter och medan Ullis letade parkering sprang jag och Elin någon kilometer bort från fallen för att hoppa på nästsista båtturen av Maid of the Mist som tog oss på en härlig och blöt tur fram ändra fram till fallen. Det blev ju inga bra bilder tätt inpå så ni för nöja er med en bild lite längre ifrån!

Efter solen hade gått ner tändes fallen med regnbågsfärger och den utlovade fyrverkishowen kl22 på söndagar blev inte av till alla åskådarnas stora besvikelse så vi körde hem till Toronto då! Som tur nog hade vi fått låna farbrors GPS och när motorvägen var stillastående på vägen hem så körde vi av och lät GPSen orientera oss hem. Jag och Elin (som hade lovat Ullis att vara vakna hela vägen hem så att hon inte skulle känna sig sömnig bakom ratten) fick oss någon timmes härlig sömn i bilen =) Haha.