Polycracy

Bureaucracy is the art of making the possible impossible.

- Javier Pascual Salcedo

Jag är nyss hemkommen från min allra första studiedag på Polytechnique. Egentligen hade jag min första föreläsning i programmering i onsdags men jag hade skolkat från den (:p) - 

1: Jag vill inte läsa den egentligen men jag var tvungen att fylla ut med någon kurs i väntan på att få plats på de andra kurserna jag vill läsa. 

2: Det var samma dag som min cykelutflykt med Gwendal och Sandrine.

Det var inte lika pirrigt som första skoldan på låg- eller mellanstadiet men visst var det spännande. Enligt schemat har vi lektioner/labbar i produktionsekonomi på fredagar morgonar kl 8:30 och man tyckte väll att det var lite konstigt att man börjar labba innan första föreläsningen. Det tyckte nog föreläsaren också som aldrig dök upp och det gjorde inte heller hela ordinarie klassen. Vi som satt där var alla utbytesstudenter som inte fattade var alla var nånstans! Att inte gå ut med information verkar vara vanligt på denna skola ;) (se inlägg från barrundan!)

Utöver kurserna jag är registrerad på vill jag läsa en kurs i Digitalteknik och en annan inom Signaler & System. Båda dessa kurser var dock fulla och jag började bli orolig att jag skulle behöva fylla ut med några konstiga kurser som jag inte skulle få tillgodoräknat hemma men som gör att jag är heltidsstudent är som jag måste vara. Jag begav mig till Le Registrarait som jag hoppades skulle kunna hjälpa mig. Efter en halvtimme i kön kom jag fram till disken och inom 1 minut hade jag blivit hänvisad till något annat ställe som ansvarade för just utbtyesstudenter. Vid denna utbytesstudentdisken var en mycket trevlig kvinna som ville hjälpa men hon stötte på samma problem som jag - det fanns helt enkelt inga platser kvar på kurserna och hon visste själv inte vad som gick att göra. Jag kände hoppet dala medan hon förklarade men för säkerhetsskul skulle hon gå och höra med någon annan. Hon återvände och berättade att det fanns en kvinna som satt högre upp inom administrationen som kunde hjälpa mig om hon hade tid och var på gott humör. Nu var jag tvungen att byta byggnad och bege mig till en del av Polytechnique där skjorta och jeans var obefintliga bland personalen och det enda gångbara var kostymer. Jag kom fram till Mme Plausiers kontor som var låst men det fanns en skyllt som sa att hon skulle återvända inom en kvart. Jag väntade. Snart dyker det upp en kvinna i 30-års åldern (en snygg sådan förövrigt), väldigt formellt välklädd och jag känner mig väldigt osäker och ödmjuk när jag börjar rabbla franska i mina gråa jeans att jag behöver hjälp med kursval. Hon meddelar att hon inte är Mme Plausier och att hon är på semester eller något liknande och jag känner väll att hoppet är borta. Hon hänvisar mig dock till någon snubbe som sitter ännu högre upp inom hierarkin och jag känner i en stund, går det att komma så mycket högre? Jag beger mig till nästa snubbe som visar sig vara typ ansvarig för hela departementet och hans bokhylla kryllar om böcker om just Signaler, radio och telekom böcker. Det ser lite ljusare ut då de två kurserna jag vill läsa ligger just inom det området...

Han ringer två samtal, kollar på mig, nickar, ger mig tillbaka min papper och säger att han ska skickat ett mail. Och så var allt klart. Nu är jag hemma och loggade in på studentportalen och där är jag registrerad på kurserna =D Wohoo!

Respekt till makt!

Detta inlägg kanske inte var så kul att läsa men det var en rolig upplevelse. Ni kanske vill ha en bild på något roligt istället...

De underbara tjejerna oroar sig så underbart mycket om de kommer hitta något underbart boende på det icke-underbara vandrarhemmet. =)