CanaDAMN!: Home

A house is made of walls and beams; a home is built with love and dreams.
- Dr. William A Ward

Det är förvånansvärt lätt att fixa boende i Montreal - det kanske inte har framgått tydligt av tidigare inlägg. Det finns hur många ställen som helst där de inneboende vill ha en och erbjuder ett trevligt sällskap.

Ordet boende täcker dock inte vad det är vi utbytesstudenter i Montreal söker för de kommande 9 månaderna, det är inte ett hus med tak vi söker - vi söker ett hem.

Jag började läsa en bok en gång som hette Blink som handlade om människans förmåga att ta ögonblickssnabba beslut baserad på instinkt. Att det är när man slutar tänka rationellt, eller rent av slutar tänka, och kör på magkänsla man upplever störst nöje. När vi söker hem tror jag att det ligger mycket i det. Ett hus har en planlösning och möbler, saker som går att fundera kring rationellt - men ett hem funkar inte så. Oavsett hur fin lägenhet och rum det är, är det hemmet som avgör om man blir kvar här i 2-3 månader eller ett helt år.

Jag tänkte illustrera detta med två visningar jag var på igår. Båda låg inom en kvarts promenad från varandra...

Efter ett tips från Elin begav jag mig till en lägenhet som visserligen låg lite långt från tunnelbanan men ändå bra beläget och livlig kvarter. Jag ringde på och helt plötsligt stod en kvinna där i 50+ åldern och välkomnade in mig i hennes pytteliten 2:a. Jag vill påpeka att jag inte har något emot 50+ kvinnor (för alla läsare som känner sig träffade) men att dela en liten 2:a, där golvet knaka, vardagsrummet bara hade plats med en soffa och ett bord, och det gick knappt att ta sig in i köket, var kanske inte det jag hade tänkt mig från början. Dessutom var det otroligt mörkt i hela lägenheten. Kvinnan var dock hur söt som helst, pratade korrekt franska, väldigt intresserad i att jag skulle tillbringa ett år på Polytechnique, och erbjöd sig till och med att om kvällarna hålla mindre seminarie-stunder om allt som berörde Québec.
Jag lämnade lägenheten och började fundera om detta var kanske det bästa jag kunde hitta om jag ville bo centralt - man kanske var tvungen att offra på lite av allt man hade hoppats på.

Emellertid hade jag tagit mig till nästa lägenhet som låg ca 2 minuter från tunnelbanan Laurier som tillhörde det attraktivaste området i Montreal - Le Plateau. Jag var lite skeptisk då jag svängde in på sido-gatan Rue Henri-Julien för då jag hade tidigare pratat med killen jag skulle träffa över telefonen lät han väldigt förvånad att jag ville komma och se lägenheten. Tankerna försvann rätt snabbt då jag svängde in på vägen, för här, intill Plateaus huvudgata, Rue St. Denis, låg en otrolig mysig väg. Den hade allé känsla med massor av träd och trappor i olika färger som gick upp till alla ingångar längs vägen. Jag gick upp och knackade på dörren och kontakpersonen Gwendal öppnade dörren. Inom 20 sekunder hade vi hälsat på varandra och redan börjat skoja och skämta (på franska otroligt nog). Han visade mig rummet som hyrdes ut som var rymlig, ljus, och hade en gigantisk 160 säng. Not too shabby =). Jag fick sedan träffa hans tjej Sandrine och vi 3 satt kvar efter visningen och snackade om allt möjligt. Jag meddelade då i torsdags att jag var intresserad av rummet för inte enbart kunde jag tänka mig huseras där - men Gwendal och Sandrine bjöd på en riktig härlig hem-känsla. De sa att de skulle höra av sig på måndag då de hade haft många besökande...

Idag fick jag dock ett samtal och Gwendal rabblade på så snabbt på franska att jag inte hängde med men jag uppfattade det viktiga - jag skulle svänga förbi mellan 16 - 18 om jag kunde. Det kunde jag men jag fattade inte varför - hade jag gått vidare till nästa omgång? De skulle ju höra av sig på måndag...
Denna gång fick jag träffa Kevin, Gwendals brorsa, vars rum jag var intresserad utav. Han skulle åka iväg till Ottawa för att plugga musik i et år och frågade mig om det var lugnt om han lämnade lite grejer som t ex. keyboard och en sitar (fantastiskt). Jag tyckte det var lite skumma frågor eftersom detta skulle väll bara bli aktuellt om jag hade fått rummet? Men då visade det sig att ja, jag hade fått det och vi hade ett gott skratt då jag inte hade uppfattat det...

Otroligt glad var jag/ är jag! Inte bara har man hittat en sjyst lya, men man har även hittat sjysta människor att dela den med.

Så nu kanske ni kära läsare har lite bättre förståelse för omständigheterna här för oss och varför Elin och Ulrika har tyckt och känt och tagit de beslut de har tagit. Det är lätt att reta Ullis att hon tackar nej till awesome rum efter awesome rum (och hon är dessutom lättretad :p) - men med all rätt letar man vidare till känslan är rätt.