Random

Fish recognize a bad leader.

- Conan O'Brien

Först och främst vill jag välkomna en ny skara läsare... Elins föräldrar. När jag fick höra att de hade fått blogg-adressen var jag tvungen att snabbt gå igenom alla inlägg och kolla att språket var vårdat och så - så visade det sig att jag hitta mängder av stavfel och konstiga meningar.. men det är kanske därför jag hinner uppdatera bloggen oftare än Ullis som påstår att hon läser igenom sina inlägg minst två gånger innan hon laddar upp dem. Orka.

Pratade med syrran i indien för första gången på 2 veckor idag också - det var kul. Hon berättade när pappa läste mitt senaste inlägg om hur jag hade skippat en föreläsning fick han utbrott - "Åå jag visste att han skulle bli sån när han åkte till ett annat land och började hänga med mystiska människor!" Nej jag är fortfarande seriös - även om jag inte vore det går det inte att vara annat runt Elin och Ulrika. Här är några citat från gångna veckan:

- Du får inte skippa mer Raoul!

- Jo vi ska lära dig färgkoda dina anteckningar!

- Det är bra att ha morgonlektioner för då tvingas man upp tidigt ur sängen och hinner plugga mer!

- Vår kurslitteratur är såå snygg OCH den är såå intressant!

- Jag ser fram emot plugget!

- plugg plugg plugg plugg plugg jaaaaaaaa!

OK... jag tog väll i lite på sista meningen. Men sen så behöver ingen oroa sig för att de bara kommer sitta med plugget - de kan ha roligt också - och jag har bildbevis!

 Bilden är från dagens Rally de Montréal då studenter delades upp i lag för att samla poäng genom att ta sig runt Montreal och svara på frågor om staden. Riktigt kul och man tog sig till ställen man annars aldrig hade gjort. McGill universitetet var ett besök längs vägen och studenterna där hade tydligen en liknande uppgift fast med, enligt mig, världens konstigaste uppgifter.

Här följer en dialog som upprepade sig 3 gånger inom en halvtimme runt McGill:

Några tjejer står och diskuterar med varandra,

- No we can't... well maybe...

De kommer fram till mig,

- Hisorry for disturbing, are you, or any of your relatives, Asian?

- Well... yeah...

- YAAAAY!

- How so?

- We need to take a picture of an Asian person. Can we get a picture of you?

- Why not.

- Thanks!

Så detta upprepade sig 3 gånger och jag såg till att få en bild på dem andra gången bara så att ni kunde ta del utav McGill-modet.

Hur som helst så hamna vi lite vart som i Montreal och min favoritbild från dagen blev kanske den sämsta bilden. Det var på en inomhusisbana och familjer och par var där och åkte.

Polycracy

Bureaucracy is the art of making the possible impossible.

- Javier Pascual Salcedo

Jag är nyss hemkommen från min allra första studiedag på Polytechnique. Egentligen hade jag min första föreläsning i programmering i onsdags men jag hade skolkat från den (:p) - 

1: Jag vill inte läsa den egentligen men jag var tvungen att fylla ut med någon kurs i väntan på att få plats på de andra kurserna jag vill läsa. 

2: Det var samma dag som min cykelutflykt med Gwendal och Sandrine.

Det var inte lika pirrigt som första skoldan på låg- eller mellanstadiet men visst var det spännande. Enligt schemat har vi lektioner/labbar i produktionsekonomi på fredagar morgonar kl 8:30 och man tyckte väll att det var lite konstigt att man börjar labba innan första föreläsningen. Det tyckte nog föreläsaren också som aldrig dök upp och det gjorde inte heller hela ordinarie klassen. Vi som satt där var alla utbytesstudenter som inte fattade var alla var nånstans! Att inte gå ut med information verkar vara vanligt på denna skola ;) (se inlägg från barrundan!)

Utöver kurserna jag är registrerad på vill jag läsa en kurs i Digitalteknik och en annan inom Signaler & System. Båda dessa kurser var dock fulla och jag började bli orolig att jag skulle behöva fylla ut med några konstiga kurser som jag inte skulle få tillgodoräknat hemma men som gör att jag är heltidsstudent är som jag måste vara. Jag begav mig till Le Registrarait som jag hoppades skulle kunna hjälpa mig. Efter en halvtimme i kön kom jag fram till disken och inom 1 minut hade jag blivit hänvisad till något annat ställe som ansvarade för just utbtyesstudenter. Vid denna utbytesstudentdisken var en mycket trevlig kvinna som ville hjälpa men hon stötte på samma problem som jag - det fanns helt enkelt inga platser kvar på kurserna och hon visste själv inte vad som gick att göra. Jag kände hoppet dala medan hon förklarade men för säkerhetsskul skulle hon gå och höra med någon annan. Hon återvände och berättade att det fanns en kvinna som satt högre upp inom administrationen som kunde hjälpa mig om hon hade tid och var på gott humör. Nu var jag tvungen att byta byggnad och bege mig till en del av Polytechnique där skjorta och jeans var obefintliga bland personalen och det enda gångbara var kostymer. Jag kom fram till Mme Plausiers kontor som var låst men det fanns en skyllt som sa att hon skulle återvända inom en kvart. Jag väntade. Snart dyker det upp en kvinna i 30-års åldern (en snygg sådan förövrigt), väldigt formellt välklädd och jag känner mig väldigt osäker och ödmjuk när jag börjar rabbla franska i mina gråa jeans att jag behöver hjälp med kursval. Hon meddelar att hon inte är Mme Plausier och att hon är på semester eller något liknande och jag känner väll att hoppet är borta. Hon hänvisar mig dock till någon snubbe som sitter ännu högre upp inom hierarkin och jag känner i en stund, går det att komma så mycket högre? Jag beger mig till nästa snubbe som visar sig vara typ ansvarig för hela departementet och hans bokhylla kryllar om böcker om just Signaler, radio och telekom böcker. Det ser lite ljusare ut då de två kurserna jag vill läsa ligger just inom det området...

Han ringer två samtal, kollar på mig, nickar, ger mig tillbaka min papper och säger att han ska skickat ett mail. Och så var allt klart. Nu är jag hemma och loggade in på studentportalen och där är jag registrerad på kurserna =D Wohoo!

Respekt till makt!

Detta inlägg kanske inte var så kul att läsa men det var en rolig upplevelse. Ni kanske vill ha en bild på något roligt istället...

De underbara tjejerna oroar sig så underbart mycket om de kommer hitta något underbart boende på det icke-underbara vandrarhemmet. =)

The Dark Flight

O God - that men should put an enemy in their mouths to steal away their brains! 

That we should, with joy, pleasance, revel, and applause, transform ourselves into beasts!  

-William Shakespeare, Othello

 

Känner ni igen ovanstående bild? Det är en screenshot från filmen The Dark Knight när Jokern precis har rånat en bank i början på filmen. Det skulle dock också kunna vara en bild från gårdagens rabalder då 14 gula skolbussar fylldes med Polytechnique studenter och bara körde iväg till okänd ort. Jag lärde känna Patrick Nordström (Chalmers) - jag vet, ännu en svensk! som var väldigt trevlig. Jag måste erkänna att för det mesta måste svenskar var någorlunda reserverade för på vår buss deltog till och med busschaffören (som lätt var över 70) i de högljudda låtarna som handlade om särskilda kroppsdelar och en kille på bussens syrra... haha. Dessutom verkade en buss på motorvägen inte vara något hinder för att göra akrobatiska saker som svenskar kanske hade gjort stillastående - ja ni får själva bilda uppfattning från nedanstående bild.

 

 Väl på plats i mitten av ingenstans två timmar senare blev det bra drag, härlig musik, och mingel med studenterna. Jag lärde känna några fransmän - jag minns bara inte vilka det var idag. En rolig lek jag körde med... Thierry, tror jag han hette, var att man satte på varsin sida av ett bord. Sedan la man en kapsyl upp o ner på sin flaska och så fick andra personen tre försök att träffa kapsylen med sin egen kapsyl. Om han lyckades var man tvungen att ta en klunk annars gick turen över till den andra. Jag träffade hans hur många gånger som helst men jag misstänker att han inte tog lika stora klunkar som jag gjorde och därmed vann han. Bittert.

Maaat.

Never work before breakfast; if you have to work before breakfast, eat your breakfast first.

- Josh Billings

Jag har namnsdag idag. Vad innebär en namnsdag förutom att få massa gratuleringar via facebook?

Ni vet väll att Québecs väder är bland det sjukaste jag har varit med om den senaste veckan? Samma ögonblick vi lämnade den luftkonditionerade byggnaden på flygplatsen fick vi en rejäl smäll på käften av 30 graders värme och 85% luftfuktighet. Nu, lite över en vecka senare, har luftfuktigheten sjunkit till skönare nivåer och max 20 graders värme. Om denna trend håller i sig fram till vintern kommer jag nog börja gråta.

Ett utlandsår bjuder på mycket utav det ena och det andra - och jag tänkte i detta inlägg ta upp det andra så nämner jag det ena vid ett senare tillfälle!

Det har blivit en hel del käk utomhus den senaste vecka - och vi svenskar har fortfarande svårt att förstå oss på en grej gällande resturangerna här... man får ta med egen alkohol! 

Här till höger dricker sällskapet vatten en fredagskväll på en viatnamesisk resturang - här var man tvungen att ta med eget och de serverade bara vatten eller mjölk... 

Om tycker detta är ett fascinerande koncept kan ni läsa mer här.

Det gör så stor skillnad att ha öppen dörr eller stängd dörr. Med stängd dörr kan man aktivt hålla sig borta från nya saker och därmed oftast spara pengar. Men öppen dörr kan vad som helst hända tror jag. 

Jag låg i sängen i förrgår och höll på med kursval som var segt och då går Kevin förbi i korridoren och frågar snabbt om jag vill hänga med till en vegetarisk resturang. Mitt moto för utlandsåret är "Aldrig Banga" så jag hade väll inte mycket till val - men vegetariskt? Jag gillar ju kött.

 Maten (läs: salladen) på Aux Vivres var dock bland det bästa jag varit med om.
Vår religion-och historialärare på gymnasiet, Mr. Olsen, fick elevernas lärarpris under motiveringen att lyckas få varenda naturare att vilja bli sammare och på ett liknande sätt vill jag hylla maten på  Aux Vivres som ett argument till varför alla borde bli vegeterianer!

Igår höll jag på med exakt samma sak när Sandrine och Kevin gick förbi och frågade om jag vill hänga med och handla lite frukt och käka på indisk resturang. Javisst.
Det resulterade i en cykeltur (utan fungerande bromsar) bland Montreals stora och små vägar till området Jean-Talon.

Jag anser att om man ska gå och äta på en indisk resturang för första gången så bör man göra det med en indier. Det är lätthänt som det var med Sandrine och Gwendal att man inte förstår sig på menyn och därför väljer man någon standard-meny som innehåller lite av allt och där alla får samma sak. Fel. Är man 2 - 3 personer så blir det bästa och billigaste att beställa en tallrik med ris, och sedan plockar man i stort sett lika många olika rätter som man är personer och delar med varandra. Naan kan man beställa när som helst och börja med bara några enstaka. Om ni märker under matens gång att ni behöver mer ris eller naan är det bara att hojta till så kommer de springande med det inom två minuter. Ris för en person räcker gott och väll till minst 2 ;).

 

Efter maten blev det frukt och grönsakshandel på något som kan beskrivas som hötorget gånger 10 i storlek och med 90% lägre ljudnivå - det vill säga, klockrent!

A Drunk Hunk and Three Tipsy Gypsies

Common sense is not so common.

- Voltaire

 Nu har jag flyttat in i mitt rum på Le Plateau och bor numera med fransmannen Gwendal (som jobbar med animation), fransyskan Sandrine (som söker jobb i Montreal men är utbildad arktitekt) och kandensiskan Natasha (fotograf som flyttar till frankrike om några veckor). Vi söker därmed en ny tjej att ta Natashas rum och vi är tydligen sugna på en spansktalande tjej... 


Det är också värt att nämna Kevin, vars rum jag har tagit över. Han ska börja plugga musik på högskolenivå i Ottawa och han håller på att pendla fram och tillbaka från Ottawa dessa dagar för att få med sig alla grejer och särskilt alla feta instrument han har haft liggande här. Han håller på att städa för fullt! Han vet dock inte själv hur han ska få med sig allt för att det blir för många bussturer och han har ingen bil... Wagwan.

Ni får se bilder på mina riktiga roomies vid ett senare tillfälle.

Idag ska jag dock prata om början på invigningsveckan (semaine d'initiation) som drog igång igår.
Ja den är tungt alkohol-belastad... fast inte för de nya studenterna... men för PolyParty - själva festeriet och arrangörerna! De dricker konstant fr o m kl9 på morgonen till och med aktiviteterna om kvällerna. De verkar dock inte få med många studenter på deras way of life... Ett exempel på varför de kanske bör ha varit någorlunda nyktra är tack vare gårdagens aktivitet. De hade anordnat en bar-runda (man drar in på ett ställe, sänken en öl, drar vidare...) och jag, Elin och Ulrika hade anmält oss till detta som verkade vara en ypperlig chans att lära känna stan... eller nåt. Men faktum är dock att ens franska blir bättre med några öl i kroppen! Klockan slår 18 och vi inser att ja, barrundan drar igång om en halvtimme - wohoo! Och sen slår det oss, vart ska vi ses? Ingen information hade gått ut ang. samlingsplats eller vilka barer som skulle besökas - endast att det var en barrunda 18:30. Inte hade vi några telefonnummer heller... Can I get a Wagwan?


Efter att ha ansträngt oss i ca 10min mitt i Downtown för att hitta någon utbytesstudentklunga ta vi det kloka beslutet att själva köra vår egen barrunda i Downtown, Montreal. Ni hade tagit samma beslut om ni hade varit med om sådana härliga och livliga vägar som vi var på en måndagskväll - se bara!

De flesta människorna ser inte fram emot måndagar - man måste ta sig till jobbet/skolan, helgen är slut, man påminns om allt det jobbiga som man måste ta itu med den kommande veckan fast Montreal har fått en att kunna se fram emot måndagar! Måndagskvällarna innebär 2 för 1 på krogen (that's right!) och vi tre njöt av våra öl medan vi diskuterade allmänbildning.

Om ni anställdes som kursansvarig för en kurs som handlade om allmänbildning - vad skulle ni då lära ut och varför? 

Detta ledde till en livlig diskussion och som tur nog så bestämde vi oss för att ta oss vidare till något nytt ställe när ölen tog slut och då tog också diskussionen slut.

De senaste dygnen har vi även lärt känna en svensk tjej från Lund som jag tror kommer se till att man aldrig kommer behöva sakna sverige. Lena heter hon och läser också Industriell Ekonomi och bjuder konstant på leenden och skratt - kanske det man behöver när Elin och Ulrika blir hungriga och därmed griniga :p.

Montreal kanske inte är en liten stad men vi lever i en liten värld och vid metron på väg till nästa krog så sprang vi på Lena. Hon släpade med oss till hennes favorit-ställe som bjöd på fantastiskt goda Mojitos (dubbla styrkan gratis såklart ;) ) och där fortsatte diskussionerna. Allmänt bra måndagskväll - men vi måste se till att börja hänga med lite fransktalande människor!

Bring on the humidity!

I'm leaving because the weather is too good. I hate London when it's not raining.

- Groucho Marx

I måndags lämnade vi Sverige med destination Montreal. Vi flög med SAS till London (Heathrow) och sedan vidare till Montreal med Air Canada.

En gemensam, team-building, aktivitet vi ägnade oss åt på första flyget var korsordslösning! Vi blev typ klara med hela förutom några enstaka - men även dessa kom tjejerna på under den gångna veckan i Montreal... man går typ en promenad ner för Rue Sherbrooke och helt plötsligt hör man Elin säga, "Det skulle stå TT!" eller när vi sitter och äter middag på en vietnamesisk resturang hoppar Ullis till och säger något liknande. Helt random... jag väntar ännu på min egen snilleblixt. 

Mellanlandningen på Heathrow bjöd på TGI Fridays till lunch (Elins första gång!) och nästan direkt efter var vi tvungna att ta oss ombord nästa flyg. Det blev inte mycket gemensam mingel på nästa flyg - inte för att vi inte ville men tack vare Air Canadas "Onboard Entertainment Unit". Man kunde välja bland allt möjligt och jag lyckades kötta mig igenom filmen "I Love You Man" och några avsnitt av Fawlty Towers... finns det helt ärligt något roligare?

I Montreal möttes jag av en 85%-luftfuktighetsnivå som har i stort sett hållit i sig sedan vi kom. Det är inte kul att vara klibbig konstant och man snittar två duschar/dag. Den höga luftfuktigheten klarar man dock av när temperaturen sjunker och ibland gör den det... men oftast lägger man sig om kvällarna "stewing in one's own filth...".Vanligtvis ligger temperaturen på 26-28 grader här - lite sjukt! Det är bra mycket varmare än i Sverige under sommaren och bra mycket kallare än i Sverige under vintern... så ni kan ju tänka er hur svårt det var att packa hemma när allt man hade var antingen inte tillräckligt somrigt eller inte tillräckligt vintrigt.

Efter en helt sinnessjuk taxi-resa där chauffören hade fyllt bageluckan OCH framsätet med bagage och snittade i 120km/h genom Montreal var vi framme vid vandrarhemmet. Efter det var vi tvungna att släpa vårt tunga bagage uppför helvetetstrappor som strax därefter visade sig vara sjukt onödigt då vårt rum låg på andra sidan gatan... *suck*.

Elin visar till vänster att det är ett tungt år som väntar oss... :p

Home

A house is made of walls and beams; a home is built with love and dreams.
- Dr. William A Ward

Det är förvånansvärt lätt att fixa boende i Montreal - det kanske inte har framgått tydligt av tidigare inlägg. Det finns hur många ställen som helst där de inneboende vill ha en och erbjuder ett trevligt sällskap.

Ordet boende täcker dock inte vad det är vi utbytesstudenter i Montreal söker för de kommande 9 månaderna, det är inte ett hus med tak vi söker - vi söker ett hem.

Jag började läsa en bok en gång som hette Blink som handlade om människans förmåga att ta ögonblickssnabba beslut baserad på instinkt. Att det är när man slutar tänka rationellt, eller rent av slutar tänka, och kör på magkänsla man upplever störst nöje. När vi söker hem tror jag att det ligger mycket i det. Ett hus har en planlösning och möbler, saker som går att fundera kring rationellt - men ett hem funkar inte så. Oavsett hur fin lägenhet och rum det är, är det hemmet som avgör om man blir kvar här i 2-3 månader eller ett helt år.

Jag tänkte illustrera detta med två visningar jag var på igår. Båda låg inom en kvarts promenad från varandra...

Efter ett tips från Elin begav jag mig till en lägenhet som visserligen låg lite långt från tunnelbanan men ändå bra beläget och livlig kvarter. Jag ringde på och helt plötsligt stod en kvinna där i 50+ åldern och välkomnade in mig i hennes pytteliten 2:a. Jag vill påpeka att jag inte har något emot 50+ kvinnor (för alla läsare som känner sig träffade) men att dela en liten 2:a, där golvet knaka, vardagsrummet bara hade plats med en soffa och ett bord, och det gick knappt att ta sig in i köket, var kanske inte det jag hade tänkt mig från början. Dessutom var det otroligt mörkt i hela lägenheten. Kvinnan var dock hur söt som helst, pratade korrekt franska, väldigt intresserad i att jag skulle tillbringa ett år på Polytechnique, och erbjöd sig till och med att om kvällarna hålla mindre seminarie-stunder om allt som berörde Québec.
Jag lämnade lägenheten och började fundera om detta var kanske det bästa jag kunde hitta om jag ville bo centralt - man kanske var tvungen att offra på lite av allt man hade hoppats på.

Emellertid hade jag tagit mig till nästa lägenhet som låg ca 2 minuter från tunnelbanan Laurier som tillhörde det attraktivaste området i Montreal - Le Plateau. Jag var lite skeptisk då jag svängde in på sido-gatan Rue Henri-Julien för då jag hade tidigare pratat med killen jag skulle träffa över telefonen lät han väldigt förvånad att jag ville komma och se lägenheten. Tankerna försvann rätt snabbt då jag svängde in på vägen, för här, intill Plateaus huvudgata, Rue St. Denis, låg en otrolig mysig väg. Den hade allé känsla med massor av träd och trappor i olika färger som gick upp till alla ingångar längs vägen. Jag gick upp och knackade på dörren och kontakpersonen Gwendal öppnade dörren. Inom 20 sekunder hade vi hälsat på varandra och redan börjat skoja och skämta (på franska otroligt nog). Han visade mig rummet som hyrdes ut som var rymlig, ljus, och hade en gigantisk 160 säng. Not too shabby =). Jag fick sedan träffa hans tjej Sandrine och vi 3 satt kvar efter visningen och snackade om allt möjligt. Jag meddelade då i torsdags att jag var intresserad av rummet för inte enbart kunde jag tänka mig huseras där - men Gwendal och Sandrine bjöd på en riktig härlig hem-känsla. De sa att de skulle höra av sig på måndag då de hade haft många besökande...

Idag fick jag dock ett samtal och Gwendal rabblade på så snabbt på franska att jag inte hängde med men jag uppfattade det viktiga - jag skulle svänga förbi mellan 16 - 18 om jag kunde. Det kunde jag men jag fattade inte varför - hade jag gått vidare till nästa omgång? De skulle ju höra av sig på måndag...
Denna gång fick jag träffa Kevin, Gwendals brorsa, vars rum jag var intresserad utav. Han skulle åka iväg till Ottawa för att plugga musik i et år och frågade mig om det var lugnt om han lämnade lite grejer som t ex. keyboard och en sitar (fantastiskt). Jag tyckte det var lite skumma frågor eftersom detta skulle väll bara bli aktuellt om jag hade fått rummet? Men då visade det sig att ja, jag hade fått det och vi hade ett gott skratt då jag inte hade uppfattat det...

Otroligt glad var jag/ är jag! Inte bara har man hittat en sjyst lya, men man har även hittat sjysta människor att dela den med.

Så nu kanske ni kära läsare har lite bättre förståelse för omständigheterna här för oss och varför Elin och Ulrika har tyckt och känt och tagit de beslut de har tagit. Det är lätt att reta Ullis att hon tackar nej till awesome rum efter awesome rum (och hon är dessutom lättretad :p) - men med all rätt letar man vidare till känslan är rätt.

Kanske inte tjejernas favoritbild men jag föredrar när de spontan garvar :p

Wagwan

Early to bed and early to rise, makes a man healthy, wealthy, and wise.
- Benjamin Franklin

Jag tycker att vi det är dags för en språklektion!

En trevlig svensk dam på flyget mellan Heathrow - Montreal, vars man är VD för Volvo här(!), förklarade de olika stavningarna på ordet "Montreal" på de olika språken:

• På svenska: Montreal (uttalas: Mont-ri-ååål)
• In English: Montréal (pronounced: Mont-re-al)
• En français: Montréal (prononcé: Mo-re-al)
• باللغة العربية : مونتريال (وضوحا : مونت إعادة القاعدة)

Det var någon sorts invigningsdag på universitetet idag och naturligtvis hamnade vi bland alla utbytesstudenter... fullkomligt galna - vi blev kända för ordet WAGWAN (ja, fråga mig inte vad det betyder - det var något sorts universiellt ord som täcker alla känslor, alla uttryck, tja - allt du kan tänka dig. När du kommer hem från en tung dag på jobbet och slänger dig ner på sängen får du pusta ut "WAGWAN". När du träffar nån snygg tjej på krogen och ska berätta om det för dina killkompisar kan du entusiastiskt skrika "WAGWAN"... ja ni börjar nog förstå.... Wagwan...

Han som presenterade kommande "Nollningen" pratade grov quebécois och gick inte alls att förstå. Det lät helt ärligt som er värsta mardröm där någon random Texas-bonde hade över natten lärt sig flytande franska men med bibehållen dialekt. Wagwan...

Elin hade lyckats fixa boende tidigare på förmiddagen så när hon droppade in som ensam blondin mitt i en sal med 100 personer varav 97.4% killar (that's right - jag var osäker om en kille i salen verkligen var kille) så börjades det visslas och tjutas och helt plötsligt hade hon blivit döpt till Wagwan!

Som avslut på detta monotona inlägg så tar jag med en idé på vår brainstorming när vi försökte få ihop en låt som skulle koppla oss utbyttesstudenter till nollningens tema: Austin Powers.
Någon som hade sett andra Austin Powers filmen - The Spy who Shagged me kom på en brilliant idé till en del av låten och oavsett hur lite franska ni kan så förstår ni nog förslaget som dök upp på svarttavlan:

L'espion qui m'a Wagwan.

Värmeböljen avtar, boende-letandet kvarstår...

Jag vill också bli önskad!
- Elin Persson

Vi är inne på vår andra dag i Montreallikt igår är det boende-letande för hela slanten!

Jag skulle kunna tråka ut er med massa tankar kring boende och så men det orkar jag inte göra - bloggen är till för att minnas det som man vill minnas :p.

Vi var uppe och hoppa tidigt igår och redan vid sju-tiden befann vi oss på ett café i området Plateau för en mysig frukost. Säg mig svenska läsare - finns det något café i sverige som öppnar redan vid 6-tiden och där alla i området droppar in på väg till jobbet för att köpa en espresso to go? Det var sjukt mysigt.

Kl 09:30 hade Polytechnique anordnat en liten föreläsning om bostadsområden i Montreal som vi tyckte vi borde ta del utav - visst lät det bra? Så vi lämnar vårt café strax efter 8 eftersom tjejerna lyckas övertala mig att en promenad inte skulle skada. Så här ser resten av förmiddagen ut:

Kl 08:30 befinner vi oss vid foten av Montreal-berget och Ullis föreslår att i stället för att gå runt den längs vägen så kan vi ju bara skära igenom - hur svårt kan det vara?
Kl 09:00 är vi mitt i skogen, någonstans i berget - och svetten håller på att byggas upp.
Kl 09:30 har vi gått vilse och befinner oss på bergets topp mitt i en "Funeral-complexe" med gravar över allt i en gigantisk kyrkogård och vi hittar inte ut. Dessutom är jag dränkt i svett!
Kl 10:00 är vi äntligen på plats på Polytechnique och vi får smyga oss in i salen då presentationen redan dragit igång...

Vi fortsatte dagen med att leta boende, fixa mobil, och lite mys nere i Downtown. Montreal har verkligen allt från mysiga franska förorts-känsla ett stenkast från stan, till maffiga byggnader och riktig Nordamerikansk känsla! Not too shabby for a former Linköping-bo ;).

Vi letar som sagt alla efter boende och Ulrika har haft lite bättre och roligare flyt gällande boende sökningen. Killarna i första lägenheten hon besökte har verkligen varit efter henne medan jag och Elin inte direkt sitter i samma sits. Vi har tydligen inte samma naturliga karisma (eller har det kanske med franska-nivån att göra? ;) ) och vi måste göra allt för att få folk efter oss :p.

Jaja, nu ska jag iväg om en timme och besöka en trevlig tjej som heter Juliette. Får se om hon har något att erbjuda...
Men först, KÄK!

Stay tuned...

Travelling

"It's a dangerous business, Frodo, going out of your door," he used to say. "You step into the Road, and if you don't keep your feet, there is no knowing where you might be swept off to."
- J.R.R Tolkien

Klockan är 06:20 lokaltid och vi alla tre klev upp för någon halvtimme sen när vi insåg att det var fullkomligt omöjligt att sova... ni kanske undrar varför...

• Klockan 6 här motsvarar 12 i Sverige.
• Vårt rum ligger intill huvudingången - man väcks utav alla som kommer hem sent på kvällen, under natten, tidigt på morgonen.
• Vårt rum ligger intill badrummet - man väcks utav alla som ska på toa sent på kvällen, under natten, tidigt på morgonen.
• Det är uppemot 30 grader varmt och i sådana små utrymmen som vi har att bo känns det betydligt värre.
• Det är fruktansvärt fuktigt...

Jag funderar därmed till att nominera vårt rum till en deltävling i nästa Robinson - klarar man av att sova där klarar man nog av att sova var som helst... ^^.

Jag berättar om resan hit i nästa inlägg med några bilder!
Bild på vandrarhemmet är inget att längta efter - 4 bäddar i en 3 * 2 m rum varav väskorna tar upp all golvplats...

Stay tuned...

Tomorrow Never Comes

Tomorrow Never Comes
- Proverb

Det blev ca 47kg till slut - vi får se vad de säger på Arlanda (max 46kg) men i värsta fall är det bara att packa upp Whey, Kreatinet eller EsaPro - bara allt det hälsotillskott blev ju typ 3 kilo!

Jag har nog nu kommit fram till att jag vill blogga på svenska och inte på engelska, som jag först tänkte.
Engelskan har sin fördelar - främst att det är modersmålet och att jag därmed kan använda språket mer fritt men å andra sidan lär de flesta läsarna vara svenskar och på någon nivå är det därmed min service-känsla för mina kunder/läsare som tvingar mig skriva på svenska... så ni får stå ut med enstaka (läs: en hel del) stavfel ;).

Elin (en av medresenärerna tillsammans med Ullis) frågade mig häromveckan om jag börjat få resfeber än... Jag hade väll inte tänkt hur nära det var just då men nej, jag har inte resfeber. Det ska bli jobbigt men samtidigt roligt och jag vill verkligen utomlands! Man kan dock inte undvika att jag åker till Montreal för att plugga, och efter allt skoj jag har haft denna sommar så önskar jag att jag inte ville åka så mycket som jag vill... men men - life throws you curve balls.

Jag är ovan med att vara kvar på ett ställe en längre tid - man har rest runt en hel del med familjen, och nu känns det helt otroligt: Damn! I'm going to Canada!

Och därmed önskar jag er välkomna till min utlandsblogg - CanaDAMN!