Gamble gamble!

In a bet there is a fool and a thief.

- Proverb

Happy Diwali everybody!

Vill du läsa följande inlägg på svenska? Klicka här.

Notice anything different? I'm blogging in English! The reason behind it is as simple as wanting to share the blog with as many readers as possible - and switching language does help. Incentive came from Umang who wanted to read it and I proposed Google Translate as a way to read it in English - good translation, but not good enough.

I'm done with my week in the States and I'm writing to you on-board the 8-9hr VIA Canada train from Windsor back to Montréal. Here in North America, not all doors necessarily open at every station so on these Canadian trains you'll hear announcements such as,

"We're approaching London - please note that doors in cabin 3,6,7 will be used for disembarkment." 

In the U.S they don't seem as... service-minded... When I took the Amtrak train from Detroit out to Ann Arbor last week they had a similar scheme there but they deliver the message in the most inappropriate way ever.

"We're approaching Ann Arbor - please note that not all doors will open at this station."

?!?! This actually sparked a woman on board to say out loud, "Why the hell are they telling me what I don't want to know rather than telling me what I do want to know? Which doors are gonna open?"

My uncle (who I'll be referring to as Mausa - the Indian term) drove me up to Windsor last night and we checked into Caesars for the night. Windsor is apparently well-known for its Casino and the fact that the drinking and gambling age is 19 - so you'll find a lot of young Americans travelling across the Detroit-Windsor border. It was a very fancy casino and I wasted 20 bucks on the slots. At one stage I was up at 60 bucks and was considering cashing it in - but hey, if I had made it to 60 I could just as easily make it to 70 which is just a stone's throw away from a million dollars... which was the amount I had promised Elin I'd make (:p) but I lost it all pretty quickly. Meanwhile, Mausa was enjoying himself elsewhere and he reimbursed me with a 25-dollar chip so overall I made a 5-dollar profit from the evening! Score! I had a great time and the view from our room was pretty nice so I'll be sure to upload a photo it as soon as I get the chance!

I did have a coffee this morning but the sun is shining right on my face at the moment so I think I'll go for a nap all the same!

Stay tuned!

Creativity

All children are artists. The problem is how to remain an artist once he grows up.

- Pablo Picasso

Alla som känner mig vet att jag är en stor beundrare av kreativitet.

Alla som har upplevt en universitetsnollning vet att det för det mesta är standardiserat med lekar och sittningar med en hygglig mängd alkohol. Ja, finns det något annat att göra under en nollning? Jo!

Studenterna vid Université de Québec à Montréal (UQAM) kom på ett kreativt sätt för alla att lära känna varandra som avslutning på deras nollningen för ca en månad sen.

Förövrigt debaterar jag ofta med Tommy om optimala filmningssättet... han förespråkar korta, stilla sekvenser där all rörelse sker framför kameran och aldrig att själva kameran rör sig. Denna video må då vara ett argument för det motsatta!

Fakta kring videon:
Det ni ser är resultatet efter två genrep.
172 studenter deltog i inspelningen.
Kameran rullar konstant.
Videon har bland annat uppmärksammats på CNN! (Länken till den hittar ni längst ner)

Och ni som inte känner igen Black Eyes Peas låten - I Gotta Feeling, lyssnar på för mycket P1!

OBS: Pausa musiken (till v.) innan ni spelar upp videon!

CNN

College Football

College football is a sport that bears the same relation to education that bullfighting does to agriculture. 

- Elbert Hubbard

På söndagseftermiddagen blev jag upphämtad från Ann Arbor och befinner mig nu i Toledo, Ohio där jag tillbringar min oerhört slappa vecka hos släkten. Har varken lämnat hemmet eller duschat på 3 dar så det är väl det som ligger överst på dagens dagordningen.

Jag, Umang och en av hans kompisar kollade på lite college amerikansk fotboll under lördagen. Varje skola har en match i veckan så jag frågade kompisen hur spelarna hade tid och plugga - det hade de tydligen inte. Dessutom läste alla flumämnen som inte krävde mycket plugg heller. Vi såg matchen på TV som var rätt sjukt... här sände de college fotboll på TV som om det vore en landslagsmatch hemma i sverige. Expertkommentatorer, panel... ja hela köret! Det är som att sända LiUs fotbollslag FC Innerstans matcher med 10-000 tal i publiken och några 10000tal till hemma i tv sofforna... nej det skulle aldrig hända. 

Vi har College Football hemma i Montréal också... dock kanske inte lika stort som i USA. Jag och tjejerna var tidigare i år på Université de Montréals (Carabins) första hemma match mot McGill.

Fint väder, bra stämning och McGill utklassades! Men jag har väl inte kommit in i riktiga fotbollsandan än, det var säkert en riktig bra match men jag föredrog att kolla på annat under matchens gång...

Are you a funny guy?

These pretzels are making me thirsty!

- George Costanza från Seinfeld

Inledning

Efter ännu en natt med enbart 3 timmars sömn var jag uppe och hoppa tidigt på fredagsmorgonen klockan 6. Kommande veckan har vi vår Semaine de relâche (bokstavligen avslappningsvecka men det översätts till Reading Week på engelska för att vi har våra INTRA-exams (midterms) veckan därpå). Så en hel del plugg är planerad! Men eftersom vi inte har några lektioner så kan jag ju hitta något annat ställe än Montreal att plugga i. Det är utgångspunkten för denna berättelse...

Toronto

Alltså efter 3 timmars sömn var jag uppe klockan 6 och strax efter kl 7 befann jag mig vid busshållplatsen vid BERRI-UQAM för att hoppa på den 6.5 timmar långa bussturen till Toronto. Jag var sjukt imponerad att de höll tiden på minuten - prick kl 7:30 var alla ombord och bussen började rulla. 6.5 timmar är ju mycket och jag visste inte direkt hur jag skulle kunna fördriva tiden. Jag började genom att lyssna på lite Carla Bruni (Sarkozys brud) - jag har inte lyssnat på henne sedan i våras och hon sjunger ju väldigt fint. Jag fick en liten chock när jag satte på första låten Quelqu'un m'a dit och jag insåg att jag förstod allt hon sjöng om... i våras förstod jag ju bara refrängen...

På 6.5 timmar hann jag endast: sova i 2.5 timmar, läsa om Obamas fredpris på DN.se, ta en halvtimmes rast vid Kingston och kolla på något Seinfeld-avsnitt. Då är frågan, vart försvann alla återstående timmar?! Det var rätt tyst på bussen - folk sov, läste en bok eller liknande. Jag skapade lite uppmärksamhet åt mig själv när jag började skratta högt åt Seinfeld-avsnittet där George skriker, "These pretzels are making me thirsty!" - och nu när jag skrev det råkade jag skratta igen...

I Toronto latade jag mig ordentligt hemma hos kusinerna och efter en galet god middag med hembakad pizza drog vi ut på bio och kollade på Bruce Willis senaste film "Surrogates". Den var ju en exakt kopia på Will Smiths I Robot men mycket sämre... det var inte värt pengarna men det var trevligt att se film med kusinerna ändå. Ännu en gång förstår jag inte vart alla timmar försvann då jag var framme i Toronto vid 14:30 och jag somnade runt 1-tiden och under den tiden hann jag typ bara käka lunch, käka middag och gå på bio...

Michigan

Lördagmorgonen skulle jag försätta min helgs roadtrip och då var USA destinationen. Jag hoppade på ett tåg från Toronto till Windsor (som liggar på andra sidan floden från Detroit). Flyg må vara snabbare men det är inte alls lika spännande som att ta sig någonstans med massa tåg och bussar! Schemat såg ut som följande:

Tåg: Toronto (12:10) - Windsor (16:30)
Buss:  Windsor (17:00) - Downtown Detroit (17:20)
Taxi: Downtown Detroit (ca 17:30) - Detroit Amtrak Station (senast: 17:45)
Tåg: Detroit Amtrak Station (18:19) - Ann Arbor (19:18).

Jag hade alltså bra marginaler ifall något skulle bli försenat så jag var inte så orolig.
Runt kl15 kom beskedet att mitt tåg var 35 minuter försenad vilket inte välkomnades varmt... om ni ser schemat ovan så förstår ni varför. Jag skulle missa bussen till Detroit och de gick inte tillräckligt ofta för att jag skulle hinna med tåget från Detroit som var sista tåget mot Ann Arbor för kvällen. Kul.

Jag oroade mig dock inte så mycket - jag tänkte väll att jag kunde lösa det på något sätt på Windsor International Terminal senare... Jag klev in i en taxi vid Windsor och det var då allt det roliga började:
Chaffören föreslog om jag ändå hade missat bussen kunde han köra mig in till Detroit, jag kalkylerade snabbt i huvudet hur mycket det skulle kosta: ca 300kr - 100kr för bussen så det skulle kosta mig 200kr extra att ta taxin. Men tågbiljetten från Detroit hade gått på 100kr så jag var tvungen att väga in kostnaderna för alla konsekvenser om jag missade tåget. Jag orkade inte ens ägna en tanke åt vad jag skulle göra i sådana fall så jag nickade bara åt chaffören. Han tog mig igenom undervattenstunneln till Detroit. Svenskar behöver inget visum för att komma in i USA men man måste fylla i en I-94 blankett. Jag tror taxichaffören blev lite sur när han också tvingades in i kontoret där vi var tvungna och vänta i 20 minuter innan Homeland Security-agenten tog emot oss...

Homeland Security Port Authority

 Mr. Jo... Jooshi? Joshi?

Yes.

You need a I-94?

Yes, sir.

Who is this?

This is my cab driver, sir.

Oh, you may have a seat (gestikulerar till chaffören)

Why do you want enter the United States?

Too see my cousin.

Where does your cousin live?

In Ann Arbor, sir.

Are you taking the cab all the way to Ann Arbor?

No, I'm taking an Amtrak train.

You do know it only costs like 30 bucks to go all the way to Ann Arbor?

Yeah but the Amtrak ticket cost me 11 bucks.

Why are you entering from Canada as a Swedish citizen?

I study in Montréal, sir.

What school do you study at?

École Polytechnique de Montréal.

Éc.. What?

École Pol... it's a French-speaking school.

Oh... what's your major?

Industrial Engineering

So you're a smart guy?

My mommy thinks I am.

Are you a funny guy?

Apparently not, sir. [han ler här...]

Here's the form you need to fill in - you look like a smart kid so I'll only give you up to one mistake, does that sound fair?

Not really, sir.

[Han ler igen] Alright, here are the fields you need to fill in.

Sedan fortsatte vi till tågstationen och taxichaffören fortsatte snacka skit om alla amerikanare där det minst-grövsta frasen var, "Those damned Americans are real assholes!". Ni kan ju föreställa er resten...

Det visade sig att det var tur att jag tog taxin för med bussen hade jag inte räknat med att det skulle ta så lång tid som det gjorde med I-94. Jag var framme vid tågstationen kl18 så jag skulle hinna med tåget. Väldigt typiskt när de annonserade vid kvart över, "Train 335 bound for Chicago, departure time 18:19, is running approximately 30 minutes late. New estimated time of  departure is 18:50."

Jag dök upp hos Umang (a.k.a Ricky), min kusin, runt klockan 20 och det var riktigt kul och se honom för första gången sedan 2006. Då bodde han i Washington men nu läser han sin MBA vid University of Michigan (jag hade i första inlägget skrivit Michigan State University men Umang bad mig ändra då det tydligen är en skitskola :p) på Ross School of Economics. Riktigt bra skola. Vi drog ut på kvällen med hans kompisar som var sjukt roligt, amerikanska college-studenter har ju sin egen särskilda feststil!

Var är jag nu? Nu sitter jag i Ross School of Economics byggnaden och skriver detta inlägg medan Ricky är på ett möte. Jag sitter bland MBA kineser, MBA indier och MBA amerikanare. Jag känner väl mig som hemma :p

Québec & Japan!

A quitter never wins, and a winner never quits.

- Anonymous

Gwendal stormade in i lägenheten igår skrikande, "J'ai gagné la concours!"

Och visst hade han vunnit en tävling och inte vilken liten tävling som helst.

Tävlingen var Digital Creators' Competition som är en världsomfattande animeringstävling som arrangeras av animeringens storkmakt - Japan! Varje land kronar sin egen vinnare och Gwendal blev Québecs vinnare. Nu ska han iväg till Japan och ta emot pris, delta i konferenser, och bland annat få träffa Japans mest kända animatörer!

Mitt uppdrag är att hjälpa honom förbereda en "Acceptance Speech" och ge honom några engelska lektioner (som han är i grovt behov av) innan han åker.

Jag tänkte ni kunde ju spana in videon som gav honom vinsten:

TJUKURPA from gwendal creurer on Vimeo.

Mont Tremblant!

I have two doctors, my left leg and my right.

- G.M. Trevelyan

Halloj! Efter 3.5 timmars sömn i fredags ringde klockan 07:30 på lördagsmorgonen. Ja just det... idag skulle utbytesstudenterna till Mont-Tremblant och vandra. Efter att ha snoozat två gånger lyckades jag övertala mig själv att sömn skulle göra mer nytta än att vandra en hel dag med så lite sömn i kroppen. Halvt vaken drog jag iväg ett sms till tjejerna där jag berätta att jag tänkte skippa vandringen. Jag hade inte hunnit gör mig bekväm i sängen igen förrän mobilen börjar ringa och tjejerna är på andra sidan luren och "skäller" ut mig att jag måste komma! Det enda sättet att få tyst på dem var att kliva ur sängen och göra sig i ordning så det var det jag gjorde... ;)

Jag är väldigt tacksam att de tvinga upp mig! Alla borde hitta sin egen Elin och Ulrika vart man än är i världen. Jag är inte i Kanada i ett år för att sova! 

Jag ville dock inte lämna lägenheten helt ostädad från fredagskvällen så jag plockade undan i en halvtimme mellan kl8 och 8:30. Theresa hade bett både mig och Sandrine väcka henne runt kvart över 8 och när Sandrine såg mig städa köket så tidigt frågade hon först om jag hade sovit och sedan "T'es fou!" (Du är galen!) och så gick hon la sig igen. Jag må ha varit galen men Theresa var ju sneppet värre. Hon lyckades sova igenom både mig bankade på hennes dörr och ringklockan i 20 minuter (hon tryckte inte ens på snooze-knappen) och när jag gick in på toan för att borsta tänderna så visade det sig att hon hade lagt sin mobil där kvällen innan - och då var det klart att hon inte snoozade för då skulle hon ha behövt kliva ur sängen!

Jag traskade iväg till skolan för att hoppa på den de gula skolbussarna som verkar vara både lätt och billigt att hyra här.  Som ni ser var det ju lätt värt att åka iväg med strålande väder! Och varmt var det också! Elin hade inte alls 5 lager plagg på sig och jag klarade mig bra utan mössa och handskar! 

Vandringen var dock alldeles underbar då de rikiga höstfärgerna hade tittat fram och det var väldigt färgglatt över allt!

Vi var en klunga på 8-9 pers med bland annat Godefroy och Thierry från fredagens fest - galet hurtiga killar som hoppade runt överallt. Jag ville också joina dem men 3.5 timmars sömn.

När vi väll hade kommit en bra bit upp på berget efter några timmar var det dags för att njuta av utsikten! Och vilken utsikt det blev!!! 

Jag hade svårt att förstå mig på geografin men efter att ha bestigit berget och allmänt vandrat i ett par timmar kom vi fram till en insjö eller flod av något slag. Vi kom aldrig fram till vad det var för nåt men en flod är väl det vanligaste i bergstrakter men denna "flod" rörde sig inte ett dugg (ingen ström) och man kunde inte egentligen se särskilt långt pga dimman men det kanske var någon sorts insjö på flera hundra meters höjd.

Godefroy överraskade alla med den lilla svenska han kunde medan han stod i "träsket", klockrent! Se videon nedan!

Mont Tremblant är inte bara ett berg så är väldigt attraktiv under skidsäsongen men dessutom en väldigt mysig och nybyggd by/stad/område (från 2000). Här skulle man lätt kunna tillbringa en helhelg och jag tror nog att den andra videon nedan talar för sig själv!

Montréal goes Sweden

If you go to a party, and you want to be the popular one at the party, do this: Wait until no one is looking, then kick a burning log out of the fireplace onto the carpet. Then jump on top of it with your body and yell, "Log o' fire! Log o' fire!" I've never done this, but I think it'd work.

- Jack Handy 

 I fredags var det svensk temafest! Jag kom hem från skolan och överraskades av att Sandrine stod i köket och lagade risgrynsgröt och andra svenska rätter. Hon hade hittat någon sida på nätet med svenska julrätter så hon började laga utan att veta om att det var främst julmat - men vem tackar nej till julmat i oktober? Inte jag :p

Det var ju främst fransmän som skulle komma (alla kompisar som är utbytesstudenter från frankrike) så vi tog hänsyn till det när vi skickade ut inbjudningarna och istället för att skriva 21:00 flyttade vi fram starttiden till 20:30. De få svenskar och kanadensare som skulle komma dök upp i rätt tid men inte en enda fransman dök upp innan 22:00... och inte tyckte de att de var sena! Haha... ja tidsbegreppet skiljer sig verkligen åt rätt mycket mellan kulturerna.

När alla väl var på plats var det riktigt bra drag och alla hade jättetrevligt.

Tjejerna var Pippi (som på franska heter Fifi för att pipi betyder att kissa på franska), Porya var Zlatan, Sandrine var ABBA Anni-Frid och nåra andra killar kom som blondiner (vars peruk jag sedan snodde!). Godefroy är en riktigt härlig kille som är typ 2 meter lång och vid ett tillfälle tog Elin en rejäl sats och hoppade högt för att se om hon kunde komma upp i hans höjder - klarade det nääästan.

 

Ja just det. Eftersom vi skulle dra ut till en klubb senare sprang Ullis och Elin iväg och kom tillbaka en kvart senare helt ombytta och redo för utgång. Jag var grymt imponerad. Jag behövde ju bara tvätta ansiktet och dra på en skjorta...

Utgång blev det på Rouge, andra gången jag var där och andra gången det blev väldigt lyckat! Det bidrar till stämningen när vakterna inte kollar leg på alla men bara kör in alla så fort det finns plats vid garderoben typ..